.

Du vet hur jag är.
Du vet hur det känns.
Du vet hur mycket jag älskar dig.
Du har sagt det så många gånger själv.
Du borde veta att det här är fel.
Du borde förstå min situation.
Du kanske inte märker.
Du kanske inte vill se verkligeten.
Du kanske inte vill inse det du gör.
Du bara suckar när jag försöker förklara.
Du är min bästavän
Ibland förstår jag mej inte på dej.
Jag har offrat så mycket för dig.
Jag har verkligen litat på dej.
Jag har alltid trott på dej.
Jag vill verkligen inte det här.
Men jag vet inte hur jag ska göra.
För allt vi har försvinner bara mer och mer.
Du kommer fråga mej sen vem det här är till .
Det värsta är att jag kommer inte kunna säga sanningen,
för jag vågar inte offra allt.
Jag är inte beredd på att förlora så mycket.
Jag orkar inte med det här.
Du vet hur det känns, du vet att jag undviker det för din skull. Men du gör det ändå.
Att prioritera sej själv innan sin vän.
Det är kanske inte det jag hade hoppats på, om dej ..


Nu vill jag bara till Hälsingland, upp till det lugna.
Jag o pappa, upp på berget med skotern.
Förvinna från detta för ett tag.
Tänka på nått annat.
Jo, det är det jag vill,
det är det jag ska göra.
Nästa helg.
Jag ska!







Till kusinvitamin också såklart . ♥