.

Jag vaknade mitt i natten av ett sms, jag såg ditt namn och jag blev alldeles stel.
Jag undrade verkligen vad du ville mig.
det stog, "har du hört vad som har hänt med ***** ? "
Jag var halv död och tänkte inte på vad om kunde ha hänt så jag svarade
"ne, vad har hänt? berätta" . Jag fick ett svar snabbt, " jag få inte säga, tyvärr"
Jag blev alldeles stel i kroppen, smsade ***** och frågade honom. Fick inget svar, jag brukar alltid få svar.
Men nu var ju klockan mycket så , han kanske sov ..
Jag låg och funderade , längsta minutrarna jag har varit med om, sen somnade jag, vaknade igen av ett sms.
Sträckte mig för att ta telefonen som nu låg på golvet.
"du är min vän jag säger det här till dej, fast jag inte får.."
När jag fick höra vad som hade hänt låg jag länge i min säng och var livrädd.
Jag var rädd för att jag skulle förlora dej.
Jag låg och tårarna bara rann ner för min kind .. Kudden blev dyngsur.
Jag tryckte kudden mot ansiktet och hoppades på att alla tankar skulle försvinna, all rädsla,
all smärta. Jag somnade om, vaknade på morgon av mitt alarm ,tänkte att det var en dröm , kände mig sjuk.
Stannade hemma från skolan. Fick ett sms ..
" Jag kan inte mer .."
Så förstod jag att det inte var nån dröm, de var på riktigt. Nu kom tårarna tillbaka.
Hela dan låg jag i sängen och funderade, ville ringa nån men vad skulle jag säga?
Gick in på datan, bloggade lite, fick dumma kommentarer på bloggen.
Folk skällde ut mej på facebok, det gjorde mej ännu mer ledsen.
Tryckte ner allt och la mig i min säng och försvann för ett tag.
3 dagar senare får jag äntligen ett sms till
"Jag är okej.."
Då lättade allt .. men den känslan vill jag aldrig mer uppleva.
Men jag är inte lättad längre.
För som din vän, så vet jag att du kommer göra det igen..