Bara för att..

I helgen hände det saker som är en ren mardröm i mina ögon, jag har nog faktiskt aldrig varit såhär ledsen om jag ska vara ärlig. Ingenting kommer bli bättre genom det här, det vet jag. Ingenting kommer att förändras för att jag frågar mig varför, men självklart undrar man varför. Trots att man verkligen försöker så räcker det inte till. Jag har försökt att faktiskt bara ignorera allt, men det är väldigt väldigt svårt. Att lägga så mycket skuld på sig själv ska man ju inte, men det blir lätt så. Att tro att folk man träffar är godhjärtade, att tro att man faktiskt kan lita på dem som säger det är det största misstaget man kan göra. Genom det här har jag insett att jag inte ska lita på någon annan än mig själv. Paniken som kommer när man ligger i sängen och vrider och vänder, man har tillslut lust att bara dra ner allting från väggar och dra ut allt från garderoben, allt. skrika och bara vara helt jävla galen, varför såra nån så grovt. Varför kan det aldrig räcka till, jag ville ju så väl. Jag förstår inte att männsikor faktiskt gör såhär.
Okej om det var ett misstag, men enligt mig kan sånt faktiskt inte hända. Man kan inte råka göra sånt här, nån baktanke eller känsla finns ju alltid.

Och till alla er som skriver och frågar hur jag mår och vad som kommer hända. Jag mår riktigt dåligt och har ingen ork till nått och vad som kommer hända får vi se. Jag kommer säkert försöka få det att funka. Det är ju trottsallt min finaste vi pratar om, men jag vet inte. tiden läker alla sår?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0