I thought everything was okay..

Du vill inte förlora det finaste du har, jag lovar dig.
Speciellt inte såhär.
Jag orkar knappt resa mig upp från soffan eftersom att tårarna har runnit oavbrutet hela dagen och natten.
Ber till gud att det här inte sågar mig totalt, ber till gud att jag kommer klara detta, också.
Vad är det som händer, varför händer saker jämt mig?..
Jag tänker inte hålla på och skriva här och så men jag var bara tvungen att skriva av mig litegrann.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0