ursäkta men jag måste..
Det går inte riktigt som jag vill känner jag, känns som att det går åt helt fel håll..
Rädd kanske är fel ord men jag använder det nu för att berätta vad jag menar..
Jag är rädd för att bestämma mig för vad jag vill bli, att välja gymnasium, där jag ska vara en utav dem minsta och liksom börja om på nytt.
Jag är rädd för att mina betyg inte kommer bli som jag vill, jag kämpar nå sjukt men känner inte att jag kommer någon vart.
Jag är minst lika rädd för att jag ska förlora mina vänner och sluta umgås, vet att det är väldigt lätt hänt. visst man får nya men det blir inte samma sak. och ännu värre blir det eftersom att jag egentligen inte ens vill bo kvar i Stockholm.
Jag lyckas jämt få den här söndagsångesten, att veta att det är 5 långa dagar i skolan och även minst 2 prov och en massa plugg på kvällarna, gör mig nå galet deprimerad. och att man även får några få timmars sömn gör det inte bättre.
Jag har lyckats leva i en bubbla så det känns som att alla runtom mig försvinner sakta.
Jag vet inte om detta bara är nojighet eller bara inbillningar men jag vet vad jag känner och såhär känns det.
Nu är det inte bara dags för snö och vinter utan även vinterdepression.
Vadfan ska jag gå för linje? vilket gymnasium ska jag välja? stockholm eller någon annanstans?
kommer mina betyg räcka? blablabla kaos.
godnatt.
Kommentarer
Trackback
